Tyngdgosedjur vid demens och Alzheimers: lugn och trygghet

Ett tyngdgosedjur vid demens kan ge något enkelt: något mjukt och välbekant att hålla i. Vid demens, och även vid Alzheimers, förändras mycket: minnet, vardagen och sättet man upplever världen på. Orden blir ibland svårare, medan behovet av närhet och något att hålla fast vid finns kvar.

I den här artikeln kan du läsa varför beröring och trygghet fortsätter att vara viktiga, hur ett tyngdgosedjur kan hjälpa vid oro, vilket gosedjur som passar, hur du använder det säkert hemma eller i vården och vad du som anhörig eller vårdpersonal ska tänka på.

Varför beröring och trygghet fortsätter att vara viktiga vid demens

Även när minnet sviker finns känslan kvar. En hand på armen, en varm filt, något mjukt i knät: beröring är ett av de första sätten vi känner oss trygga på, och ofta ett av de sista som finns kvar. Just när det blir svårare att prata kan känseln vara ett sätt att behålla kontakten.

Många personer med demens söker något att hålla fast vid. De pillar på en ärm, tar tag i en kudde eller vandrar oroligt omkring. Ett tyngdgosedjur kan möta det behovet: det är mjukt, känns stadigt och ligger kvar där du lägger det. Närma dig dock alltid personen lugnt och framifrån, så att beröringen inte skrämmer eller känns hotfull.

Även när minnet sviker finns känslan kvar.

Känn igen oro vid demens

Oro kan se olika ut hos olika personer. Tecken som anhöriga och vårdare ofta nämner:

• att gå oroligt fram och tillbaka eller hela tiden vilja resa sig;
• att pilla på kläder, filtar eller stolen;
• mer oro sent på eftermiddagen eller på kvällen;
• spänning kring personlig omvårdnad, måltider eller en förändring under dagen;
• att leta efter något eller någon utan att kunna säga vad.

Märker du att oron ökar eller förändras, prata då alltid med vårdcentralen, demenssjuksköterskan eller vårdteamet. Ibland finns det en kroppslig orsak, till exempel smärta. I den nederländska riktlinjen för äldreläkare om oro vid demens (Verenso) står det att man först tittar efter sådana orsaker. Därefter nämns bland annat musik, beröring som handmassage och personcentrerade aktiviteter. Ett tyngdgosedjur nämns inte där.

Så kan ett tyngdgosedjur hjälpa vid demens

Ett tyngdgosedjur vid demens är ett mjukt gosedjur med extra vikt som du lägger i knät eller i famnen. Vikten ger ett lugnt, jämnt tryck och något välbekant att hålla i. Många anhöriga och vårdare märker att personen sätter sig en stund. Det är ett hjälpmedel för lugn och närhet, ingen behandling.

• Något att hålla i. Händer som pillar får något mjukt att hålla fast vid.
• Förutsägbart. Vikten känns likadan varje gång, även när dagen är oförutsägbar.
• Välbekant. För många väcker ett gosedjur igenkänning: att ta hand om något, att ha något nära.
• En stund av kontakt. Att titta på gosedjuret eller hålla det tillsammans kan ge en lugn stund av samvaro.

Det finns forskning om djupt tryck, främst med tyngdtäcken. Tyngdgosedjur vid demens är ännu inte särskilt väl studerade. Läs mer i djupt tryck: vad säger forskningen?

Ett tyngdgosedjur vid Alzheimers

Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demens: ungefär 70 procent av alla med demens har Alzheimers. Allt i den här artikeln gäller alltså också för ett tyngdgosedjur vid Alzheimers. Det som räknas är inte diagnosen, utan vad personen tycker är skönt just då.

Stunder när ett tyngdgosedjur kan hjälpa

På eftermiddagen och kvällen

För många personer med demens är slutet av dagen svårt. En fast stund med gosedjuret i knät, dämpat ljus och lugn musik kan hjälpa till att avsluta dagen i lugn och ro.

Vid omvårdnad eller en förändring

Att tvätta sig, klä på sig, ett nytt ansikte eller en flytt till ett särskilt boende kan skapa spänning. Något välbekant i famnen kan då ge trygghet.

Vid besök

Vet du inte riktigt vad du ska säga? Att hålla gosedjuret tillsammans eller prata om det kan bli en mjuk början på ett besök. Vill du ha fler idéer på något att göra tillsammans? Läs om aktiviteter för personer med demens.

På ett nytt ställe

Vid en inflyttning eller flytt är mycket nytt. Ett eget gosedjur känns likadant överallt och kan föra med sig en bit av hemmet.

Ett eget gosedjur känns likadant överallt och kan föra med sig en bit av hemmet.

Säker användning vid demens

• Personen ska alltid själv kunna skjuta bort eller flytta gosedjuret.
• Lägg det i knät eller i famnen. Lägg det inte på bröstet på någon som ligger ner, och aldrig på ansiktet eller halsen.
• Använd det alltid frivilligt, aldrig för att hålla någon stilla eller begränsa någon.
• Håll uppsikt, särskilt i början, och var uppmärksam på tecken på obehag, värme eller andnöd.
• På ett boende: rådgör alltid med vårdteamet, och vid kroppsliga besvär med läkaren.
• Ge helst ett gosedjur per person och rengör det med en fuktig trasa. En Hugsback har inget avtagbart överdrag.

Så introducerar du ett tyngdgosedjur

1. Erbjud det lugnt. Låt personen först se och känna på det, till exempel på bordet eller bredvid sig i soffan.
2. Se hur personen reagerar. Tar hen upp det, klappar eller kramar det? Eller skjuts det bort? Följ det du ser.
3. Börja kort. Några minuter i knät, vid en lugn stund.
4. Upprepa vid fasta tider. Då kan gosedjuret bli en välbekant del av dagen.
5. Dela det som fungerar. Berätta för vårdteamet eller familjen när gosedjuret verkar uppskattat, så att alla gör likadant.

Vilket gosedjur passar någon med demens?

Välj ett gosedjur som känns mjukt, inte är för stort och inte har några lösa delar. En Hugsback är ca 45 cm, väger 2 kg och är fylld med fina glaspärlor som är fördelade över hela kroppen. Ofta fungerar ett djur som väcker igenkänning bäst: Elefanten är trogen, Sköldpaddan är lugn, Hunden känns välbekant, och så finns Hästen. Är du osäker på om 2 kg passar, se efter om personen själv kan lyfta gosedjuret och lägga ifrån sig det.

Tyngdgosedjur, vanligt gosedjur eller pysselmuff?

• Ett vanligt gosedjur eller en docka är lätt och mjuk. Skön att klappa, men ger inget tryck.
• En pysselmuff är en stickad muff med knappar och öglor för händer som vill pilla. Den ger något att göra, men lite vikt.
• Ett tyngdgosedjur kombinerar något mjukt att hålla i med en lugn vikt i knät.

Vad som passar är olika från person till person. Prova lugnt och titta på reaktionen.

För anhörigvårdare

Att ta hand om någon med demens kräver mycket. Även för dig kan en vilostund med ett tyngdgosedjur vara skön: tio minuter i soffan, utan att behöva något. Fler idéer hittar du i egenvård och små vilostunder. Läs också om ett tyngdgosedjur i vården och för anhörigvårdare.

Vanliga frågor om tyngdgosedjur vid demens

Hjälper ett tyngdgosedjur vid oro hos personer med demens?

Många anhöriga och vårdare märker att personen blir lugnare med något mjukt och tungt att hålla i. Det är ett hjälpmedel för lugn och närhet, ingen behandling. Prata alltid med läkaren eller vårdteamet om oron ökar.

Passar ett tyngdgosedjur också vid Alzheimers?

Ja, på samma sätt som vid andra former av demens: frivilligt, i knät eller i famnen, och så att personen själv kan skjuta bort det.

Är ett tyngdgosedjur säkert för äldre?

Ja, om personen själv kan skjuta bort gosedjuret, det ligger i knät eller i famnen och inte på bröstet på någon som ligger ner, och användningen är frivillig.

Får man använda ett tyngdgosedjur på ett särskilt boende?

Det går bra, i samråd med vårdteamet. Kom överens om när och hur gosedjuret används, och ge helst ett gosedjur per boende.

Är inte 2 kg för tungt för äldre?

För många äldre är 2 kg lätt att ha i knät. Se alltid efter om personen själv kan lyfta gosedjuret och lägga ifrån sig det.

Hur rengör man gosedjuret?

Med en fuktig trasa. En Hugsback har inget avtagbart överdrag. Läs så rengör du ett tyngdgosedjur.

Till sist

Vid demens kan något litet betyda mycket. Ett mjukt gosedjur att hålla i, en välbekant vikt i knät, en lugn stund tillsammans. Ingen lösning, men något att hålla fast vid. Se alla tyngdgosedjur eller läs mer om lugn och igenkänning vid demens.